Det absolut viktigaste vid svetsning är att skydda sig mot det starka ljusets strålning, svetsrök och såklart gnistor – alltså att bära korrekt personlig skyddsutrustning samt att arbeta med ett effektivt svetsutsug. Det räcker inte med en svetshjälm – lagkrav, arbetsmiljö och hälsa kräver punktutsug, god ventilation och att man är utbildad inom farorna med svetsrök. Att följa regler inom processventilation och använda certifierad skyddsutrustning är idag inte bara rekommenderat – det är alltså en självklarhet i professionell svetsmiljö. Detta är dock bara en liten del av kakan, i artikeln nedan går vi in mer i detalj på hur man faktiskt svetsar på ett säkert sätt, vilket är extra viktigt för dig som arbetar med detta dagligen.
Vad innebär det att man svetsar?
Svetsning är, i grund och botten, en sammanfogningsmetod där man smälter ihop två eller flera metallstycken så att de bildar en permanent förbindning. Värme, tryck eller en kombination av dessa används tillsammans med eller utan tillsatsmaterial. Det är en av de mest använda teknikerna inom verkstad, industri, bygg och tillverkning världen över, och utan svetsning hade stora delar av vår moderna infrastruktur inte varit möjlig. Broar, bilar, fartyg, tryckkärl och byggnadsstommar är exempel på svetsade konstruktioner vi möter dagligen – ofta utan att tänka på det.
Svetsning är alltså inte bara en teknik – det är en grundpelare i modern ingenjörskonst och en nödvändighet för samhällsbygget. Tekniken kräver inte bara precision och skicklighet, utan även ett djupt säkerhetsmedvetande, eftersom den involverar extrema temperaturer, elektrisk ström och ofta giftiga gaser och partiklar.
En metod med tusentals år på nacken!
Svetsning i sin mest primitiva form har funnits i tusentals år. Redan under bronsåldern kunde metallhantverkare sammanfoga metaller genom smidessvetsning, en metod där metaller hettades upp och hamrades samman. Den moderna svetsningens historia börjar dock på 1800-talet med utvecklingen av bågsvetsningstekniken, som möjliggjordes tack vare elektricitetens genombrott.
År 1881 demonstrerade Auguste de Méritens bågsvetsning med kolbåge, och kort därefter utvecklades metallbågsvetsning (MMA eller SMAW – Shielded Metal Arc Welding) av Nikolai Slavyanov och andra ingenjörer i Ryssland. Under 1900-talets första hälft utvecklades flera andra metoder, bland annat gassvetsning (oxyacetylensvetsning) och senare MIG, TIG och olika former av motståndssvetsning.
Dagens avancerade metoder – som lasersvetsning och friktionsomrörningssvetsning – bygger vidare på samma grundidé: att kontrollera värme, metall och rörelse för att skapa en hållbar fog.
Hur man svetsar – det grundläggande
I praktiken går svetsning ut på att lokalt höja temperaturen så pass mycket att metallen smälter. När smältan sedan svalnar bildas en fog. Detta är hur sker antingen genom en elektrisk ljusbåge, gaslåga, laserstråle eller mekanisk friktion. Tillsatsmaterial – ofta i form av en tråd eller stav – smälts ibland in för att fylla ut fogen och förstärka sammanfogningen.
Samtidigt bildas ett skyddande hölje kring smältzonen, antingen i form av en gas (som argon eller koldioxid) eller genom smält slagg från elektrodernas ytbeläggning. Detta är nödvändigt för att hindra syre och kväve från att reagera med den smälta metallen, vilket annars kan skapa porer, sprickor eller oxidation.
För den oinvigde kan processen verka brutal – blixtrande ljus, gnistor och rök – men för den som bemästrar tekniken handlar det om kontroll och noggrannhet, det är såhär man svetsar helt enkelt. Det gäller att balansera rätt strömstyrka, spänning, förflyttningshastighet, elektroddiameter och gasflöde.
Olika svetsmetoder – från vanligaste till ovanligaste och enklast till svårast!
Det finns ett stort antal svetsmetoder, men några dominerar inom industri, bygg och verkstad:
MMA (Manual Metal Arc)
Även kallad pinnsvetsning. En klassisk och robust metod som fungerar i fält, utomhus och på smutsiga material. Enkel i utrustning, men kräver viss skicklighet.
MIG/MAG (Metal Inert/Active Gas Welding)
Använder trådelektrod och skyddsgas. Snabb och lättlärd, mycket vanlig inom bilindustrin och tillverkning.
TIG (Tungsten Inert Gas)
Mer avancerad, där en volframelektrod ger hög kontroll. Vanlig i finmekanik, rostfritt stål och aluminium.
Gassvetsning (Oxyacetylensvetsning)
En äldre metod där syre och acetylen förbränns i en låga. Numera sällsynt, men används fortfarande i vissa reparationer.
Motståndssvetsning
Vanlig inom bilindustrin för punktsvetsning av plåtdetaljer.
Friktionssvetsning / FSW
Där värme uppstår genom mekanisk rörelse, ofta automatiserat. Mycket ovanlig i manuell verkstadsmiljö.
Lasersvetsning / Elektronstrålesvetsning
Används vid extrem precision, ofta inom rymd- och medicinteknik. Således inget som man vanligen kommer i kontakt med.
Sett till svårighetsgrad anses TIG vara en av de mest tekniskt krävande metoderna, medan MIG ofta lyfts fram som nybörjarvänlig. MMA kräver övning men fungerar i flest miljöer.
Skyddsutrustning – detta är ett absolut måste
Svetsar man utan rätt personlig skyddsutrustning, så är det lite som att köra motorcykel utan hjälm – det är inte bara farligt, det är också direkt olagligt på många arbetsplatser där säkerhetsföreskrifter gäller. För att skydda sig mot de extrema risker som uppstår vid svetsning – från kraftig UV-strålning till smält metall och giftiga ångor – krävs en rad skyddskomponenter som aldrig får kompromissas med.
Det börjar med svetshjälmen, som måste vara utrustad med automatisk nedbländning. Denna teknologi skyddar ögonen mot den intensiva ljusbågen och blockerar både ultraviolett och infraröd strålning. Utan rätt skydd för synen kan allvarliga skador uppstå redan efter några sekunder.
Händerna måste skyddas med handskar i läder eller kevlar, eftersom svetsningen genererar både hög värme och risk för stänk av smält metall. På kroppen bör man bära heltäckande arbetskläder i flamsäkert material. Vanlig bomull som är obehandlad kan antändas, och syntetmaterial är direkt livsfarliga då de smälter mot huden. Ull eller specialimpregnerad bomull är att föredra – material som klarar glöd, gnistor och hög temperatur utan att förlora sina skyddsegenskaper.
Fötterna måste inte bara ha stålhätta – sulan ska också tåla värme och skydda mot både glöd och vassa metallföremål på golvet. I bullriga miljöer där slipning, kapning eller hammarslag förekommer i närheten är även hörselskydd en nödvändig del av utrustningen för att undvika hörselskador.
Sist men inte minst – och detta är ofta det mest förbisedda personliga skyddet – så behövs givetvis ett korrekt andningsskydd. Det räcker inte med en enkel pappersmask eller ett vanligt munskydd. Svetsrök innehåller farliga partiklar och gaser som kräver filtrering på hög nivå, något som vi går djupare in på i nästa avsnitt.
Vi får inte glömma något av det viktigaste – svetsutsuget
När man svetsar uppstår ju svetsrök – ett moln fyllt av metallpartiklar, gaser och ångor. Denna rök är i många fall klassificerad som cancerframkallande av både Arbetsmiljöverket och Internationella cancerforskningsinstitutet (IARC). Det räcker alltså inte att det bara ”ryker lite” – svetsrök innehåller fortfarande bly, mangan, nickel, krom och ozon, beroende på material och metod.
Därför är lokal utsugning vid källan, så kallat punktutsug eller svetsutsug, ofta ett krav. Detta görs med ett svetsutsug som fångar in röken direkt vid ljusbågen. Dessa system kopplas ofta till centrala ventilationsanläggningar med partikelfilter och ibland aktivt kolfilter för att ta hand om gaser som ozon eller kvävedioxid.
Särskilt i verkstäder där svetsning sker flera timmar per dag, är det viktigt att både punktutsug och allmän processventilation fungerar enligt standard. Annars riskerar svetsaren att utveckla allvarliga sjukdomar som lungsjukdomar, neurologiska skador och i värsta fall cancer.
Punktutsug för svetsning, avgaser och mycket annat hittar du bl.a. hos GEOVENT – med decennier av erfarenhet erbjuds här både standard lösningar och specialanpassade utsug för alla typer av verksamheter.
Varför svetshjälm och andningsskydd inte räcker mot svetsrök
Det är ett vanligt missförstånd att en svetshjälm skyddar mot allt. Men en hjälm skyddar i första hand mot ljusstrålning och gnistor – inte mot osynliga gaser och nanopartiklar. Ett vanligt munskydd (särskilt enklare kirurgmasker eller FFP1) stoppar bara en bråkdel av partiklarna som finns i svetsröken.
För att verkligen skydda andningsvägarna krävs minst FFP3-filter, och helst ett fläktassisterat andningsskydd där luften filtreras aktivt. Dessa kan antingen integreras i svetshjälmen (PAPR-system – Powered Air Purifying Respirator) eller bäras separat. I vissa fall krävs till och med tryckluftsmatade friskluftsmasker.
Kort sagt: svetshjälmen skyddar synen – men för att skydda lungorna krävs svetsutsug i kombination med godkänt andningsskydd. Detta är inte överdrift – det är arbetsmiljökrav.
Lagar och regler inom processventilation
Här i Sverige är det Arbetsmiljöverket som ansvarar för att definiera kraven på en säker svetsmiljö, och flera föreskrifter reglerar specifikt arbetet med svetsning och luftföroreningar. Några av de mest förekommande är AFS 2018:1, som behandlar hygieniska gränsvärden för luftföroreningar, AFS 2020:1 om arbetsplatsens utformning, AFS 2009:2 som rör användningen av andningsskydd samt AFS 2005:18 som specifikt reglerar svetsning och termisk skärning.
Tillsammans innebär dessa föreskrifter bland annat att arbetsgivaren har en skyldighet att bedöma och mäta halterna av luftföroreningar som uppstår vid svetsning. Om nivåerna riskerar att överskrida de tillåtna gränsvärdena ska punktutsug användas, och om det inte räcker med ventilation måste andningsskydd tillhandahållas. Arbetsplatsens utformning måste dessutom förhindra att svetsrök och gaser sprider sig till andra arbetsområden, och alla utsugssystem ska regelbundet kontrolleras och underhållas.
I praktiken innebär detta att verkstäder och liknande verksamheter ofta behöver en kombination av punktutsug med rörlig arm, ett centralt ventilationssystem med partikelfilter i hög filterklass – som H13 eller bättre – samt att andningsskydd i form av PAPR-hjälmar eller tryckluftsmatade friskluftssystem används där det krävs. Utrustningen kompletteras vanligtvis med luftflödesmätare och dokumenterade rutiner för inspektion och underhåll.
Kom ihåg att Arbetsmiljöverket genomför regelbundna inspektioner, och har rätt att ställa krav på åtgärder eller till och med stoppa verksamheter som brister i sitt arbetsmiljöansvar. Så, bli inte ertappad med fingrarna i kakburken, ha koll på att rätt utrustning finns på plats.. Att enbart öppna ett fönster är därför långt ifrån tillräckligt – det krävs professionella lösningar och efterlevnad av regelverket för att säkerställa en god och laglig arbetsmiljö.
Vi lägger sista svetsfogen och avrundar!
När man svetsar så rör det sig om en teknik som kombinerar värme, metallurgi och praktiskt hantverk – men det är också en verksamhet där säkerhet är livsviktig. Den som svetsar utan att ta hänsyn till strålning, rök och ventilationskrav utsätter sig för mycket allvarliga risker – både på kort och lång sikt.
De viktigaste säkerhetsåtgärderna vid svetsning skulle man kunna sammanfatta som:
– Korrekt personlig skyddsutrustning, inklusive hjälm, handskar och kläder.
– Effektiv punktutsugning och god processventilation.
– Andningsskydd med hög filtreringsklass.
– Medvetenhet om riskerna med svetsrök och metallpartiklar.
– Följsamhet till AFS-föreskrifterna för arbetsmiljö och ventilation.
Svetsning är alltså inte bara en konst, utan också en vetenskap. Med rätt utrustning, rätt kunskap och rätt inställning kan man både skapa hållbara konstruktioner – och samtidigt skydda sig själv och sin omgivning.