Dagvatten är i grunden regn- och smältvatten som rinner av från hårdgjorda ytor som tak, vägar och parkeringar, liksom från gräsmattor och andra markytor. Dräneringsvatten är vatten som leds bort från byggnaders grunder och markområden för att förhindra fukt- och vattenskador i konstruktioner. Spillvatten är avloppsvatten från hushåll, industrier och andra verksamheter, det vill säga det förorenade vattnet som innehåller allt från disk- och tvättvatten till toalettvatten. Dessa vattenflöden har alla olika funktioner och krav kopplade till sig, både ur teknisk, miljömässig och juridisk synvinkel. I det följande artikel avhandlas vad det är för skillnad på dagvatten och dränering men hur de samtidigt förhåller sig till varandra, samt hur spillvatten kommer in i bilden. Vi reder även ut vad som gäller för de tekniska lösningarna, vilka kommunala regler som kan påverka hanteringen och hur synen på vattenavledning har utvecklats över tid.
Dagvatten och dess väg genom systemet
Dagvatten uppstår när nederbörd, i form av regn eller snösmältning, träffar markytan och antingen infiltrerar jorden eller rinner av på ytan. På naturligt vegeterade ytor, exempelvis ängsmark, kan en avsevärd mängd vatten absorberas och bidra till grundvattenbildning. I tätbebyggda områden med hårdgjorda ytor – som asfalt, betong och plåttak – leds vattnet istället mot brunnar och rännsystem, för att sedan oftast transporteras i dagvattenledningar mot vattendrag, dagvattendammar eller andra utloppspunkter.
Då dagvatten ofta bara har varit i kontakt med tak, gator eller gräsytor ses det vanligen som relativt rent, men det kan ändå innehålla föroreningar från trafik, takmaterial, industriområden och liknande. Av den anledningen finns i vissa kommuner speciella krav på reningsåtgärder innan dagvattnet får släppas ut i recipienter. Exempel på reningstekniker inkluderar sedimenteringsdammar, oljeavskiljare och gröna tak som fördröjer och filtrerar vattnet.
Dräneringsvatten – syfte och hantering
Dräneringsvatten handlar om det vatten som samlas runt husgrunder och byggnadsfundament. Dräneringen är en central del av fuktskyddet och utgörs vanligen av ett rörsystem intill grundmuren eller under husets bottenplatta, tillsammans med dränerande material (exempelvis makadam) som underlättar avrinningen. Vattnet leds bort för att inte ansamlas runt konstruktionen, vilket skulle kunna leda till problem som mögel, rötskador, frostsprängningar och inläckage.
I tekniskt hänseende kan vatten från dränering liknas vid dagvatten eftersom det i huvudsak består av regn- och smältvatten som tränger ner i jorden, en skillnad är dock att dräneringsvattnet vanligen är vatten som redan har passerat genom jordlager och därför är mindre utsatt för direkt daglig förorening från till exempel trafik. Samtidigt kan det innehålla jordpartiklar, mineraler eller annan naturlig belastning från marken.
När det gäller frågan om dräneringsvatten får kopplas samman med dagvattenledningen är det en fråga som ofta regleras i lokala bestämmelser, vilket innebär att vissa kommuner tillåter sammankoppling medan andra kan kräva att dräneringsvattnet hanteras lokalt eller på annat sätt. Orsaken till att vissa kommuner vill hålla dräneringsvattnet åtskilt är framför allt att det kan belasta dagvattensystemet i onödan, liksom att vissa äldre system riskerar översvämning vid extrem nederbörd om för många ledningar kopplas samman.
Spillvatten – avloppssystemets kärna
Spillvatten, ibland kallat avloppsvatten, omfattar alla typer av förorenat vatten från hushåll, företag och industrier. Hit hör diskvatten, duschvatten och toalettspolningar, men även processvatten från fabriker och liknande. Spillvatten leds i separata avloppsledningar och behandlas i regel i kommunala eller industriella reningsverk för att rena det från näringsämnen, kemikalier och bakterier innan det släpps ut i recipienten (exempelvis hav, sjöar eller vattendrag).
Det är av stor vikt att spillvatten och dränerings- eller dagvatten inte blandas, eftersom det rena eller relativt rena dag- eller dräneringsvattnet då riskerar att belasta reningsverket helt i onödan. Dessutom innebär en större volym vatten i avloppssystemet ofta ökade kostnader och en försvårad reningsprocess. Därför är grundregeln i de flesta kommuner att spillvattnet ska ledas till spillvattenledningen medan dag- och dräneringsvatten ska ledas till dagvattennätet eller omhändertas lokalt.
Skillnad på att ta hand om vatten från dränering och dagvatten
Om man inte kan eller får leda sitt dräneringsvatten till det kommunala dagvattennätet, kan man behöva tillämpa en lokal lösning för omhändertagande. Några vanligt förekommande metoder är:
Infiltration i marken
Man skapar en dräneringszon med grus eller makadam där vattnet kan infiltrera ner i underliggande marklager. Detta förutsätter dock att marken är genomsläpplig och att grundvattennivån inte ligger för högt.
Stenkista eller liknande magasin
Genom att anlägga en större stenkista, en så kallad infiltrationskista, kan dräneringsvattnet lagras tillfälligt innan det långsamt sipprar ut i omgivande jord. Detta är en vanlig lösning på tomter med måttliga vattenmängder och hyfsad genomsläpplig jordmån.
Diken eller öppna rännor
I vissa fall kan vattnet ledas bort i mindre diken, ofta med växtlighet som hjälper till att fördröja flödet och fånga upp partiklar.
Gemensamt för dessa metoder är att man eftersträvar att minska belastningen på kommunala system och i stället låta naturen ta hand om vattnet på ett fördröjt och kontrollerat sätt. Denna filosofi brukar benämnas LOD – Lokalt omhändertagande av dagvatten. Det är nära besläktat med principen för dräneringsvatten, där man ofta vill nyttja markens naturliga förmåga att absorbera och filtrera vattnet.
Lokalt omhändertagande av dagvatten
Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) växte fram ur behovet att motverka översvämningar och minska belastningen på avloppsnäten, särskilt i starkt urbaniserade områden. LOD innefattar exempelvis gröna tak, genomsläppliga beläggningar, infiltrationsbäddar, regnträdgårdar och öppna dagvattendammar. Genom att fördröja och rena vattnet lokalt undviker man snabba och höga flödestoppar i rören. LOD är även positivt för att hålla kvar vattnet i landskapet och bidra till grundvattenbildningen.
I flera kommuner är LOD nu antingen ett krav eller starkt rekommenderat, och i vissa detaljplaner finns tydliga bestämmelser om hur dagvattnet ska hanteras redan vid projekteringsstadiet, dvs. man gör en skillnad på dränering och dagvatten.
Är du i behov av hjälp med markarbete, grundläggning och dränering? Kanske behöver villan dräneras om och samtidigt ska dräneringsvattnet ledas till en stenkista på tomten? Ingen fara, LIP AB (www.lipab.se) finns där med sin gedigna och mångåriga erfarenhet!
Skiljer sig reglerna mellan olika kommuner?
Eftersom ansvaret för den lokala VA-planeringen i Sverige i huvudsak ligger på respektive kommun, kan regelverket för hantering av dagvatten och dräneringsvatten variera. En del kommuner kan tillåta att dräneringsvatten leds till det allmänna dagvattensystemet, förutsatt att man uppfyller vissa krav kring exempelvis flödesbegränsning och rening. Andra kan kräva att fastighetsägaren i första hand fördröjer och renar vattnet själv. Vissa ställer dessutom krav på att man aktivt anordnar lokala reningssteg, som en slamavskiljare för dräneringsvattnet om risken för lerpartiklar är hög.
Flera större kommuner hänvisar till nationella riktlinjer utgivna av myndigheter som Naturvårdsverket och Boverket, men det är viktigt att alltid undersöka de specifika lokala föreskrifterna. Vid nybyggnation är det dessutom inte ovanligt att krav på LOD-lösningar ingår i bygglov eller exploateringsavtal.
Hur gjorde man förr med dräneringsvatten och dagvatten?
Historiskt sett saknades ofta ett separat dagvattensystem. Istället avleddes regn- och smältvatten, dräneringsvatten och spillvatten allt som oftast i samma rörledningar. Detta enkla kombinerade system ledde dock till återkommande problem, särskilt vid kraftigt regn när avloppet svämmade över och blandat spill- och dagvatten översvämmade gator och ibland även byggnader.
Under industrialismen, när städerna växte och urbaniseringen ökade, blev översvämningarna ett allt större bekymmer och reningsverk överbelastades. Särskilt på 1970-talet började man på allvar i Sverige att separera dagvatten från avloppsvatten, dels för att skydda reningsverken från överbelastning, men också för att minska riskerna för föroreningsutsläpp vid stora regn. Med tiden blev det ett etablerat ideal att dela upp ledningarna i spillvattennät och dagvattennät, och inte sällan reglerades dräneringsvatten som en egen kategori som antingen kunde kopplas på dagvattensystemet eller hanteras lokalt via infiltration.
Med dagens kunskap och teknik är strävan att vattenhanteringen ska vara robust, miljövänlig och flexibel. Därför anpassas lösningarna ofta efter lokala geotekniska förhållanden och kommunala bestämmelser. En långsiktig och hållbar planering av dränerings- och dagvattensystem kan rädda både byggnader och miljön från kostsamma och svåråtgärdade skador.
Vi avrundar – dagvatten vs dränering, någon skillnad?
Det råder ingen tvekan om att dagvatten och vatten från dränering har mycket gemensamt men att det även är viss skillnad på dem. Båda härrör främst från regn och smältvatten, båda behöver ledas bort för att undvika skador, och båda betraktas i grunden som relativt rent vatten jämfört med spillvatten. Samtidigt är det av avgörande betydelse för både miljön och de tekniska systemen att man hanterar dessa vattenflöden på rätt sätt och enligt lokala föreskrifter. I många kommuner är det tillåtet att koppla dräneringsvattnet till dagvattensystemet, men det finns fortfarande orter som kräver helt separata lösningar – inte minst för att minimera risken för översvämningar i kombinerade nät och för att undvika onödig belastning på reningsverk.
Spillvatten däremot bör alltid ledas i ett separat system till ett reningsverk och bör aldrig blandas med de renare vattentyperna. Genom att planera och utforma robusta, lokalanpassade och miljömedvetna dag- och dräneringssystem, kan man i längden spara resurser, förebygga skador och bidra till en mer hållbar vattencykel.
Oavsett om man är privat fastighetsägare, entreprenör eller teknisk konsult är det alltså klokt att sätta sig in i de lokala VA-reglerna, dimensionera sina system efter de förutsättningar som finns och hålla sig uppdaterad om såväl den tekniska utvecklingen som kommunernas krav. En väl genomtänkt hantering av dag- och dräneringsvatten blir alltmer central i takt med att klimatet förändras och ställer högre krav på motståndskraft och hållbarhet i våra städer och samhällen.
Missa inte vår uppkommande artikel som diskuterar om vägbyggen, grundläggning och anläggning och hur viktigt det är att beräkna lutningen för att vatten och dränering skall rinna av.
